Hej på er alla där ute mitt i livet. Känner att nu är dags att göra ett bokslut och knyta ihop bloggen.

Det har varit väldigt roligt och överraskande att så många haft glädje av min resa mot något nytt.

Nu har jag landat och livet är helt okej. Jag älskar mitt hus och mig själv är otroligt stolt över mig själv det jag åstakommit och väntar med spänning på vad framtiden bär med sig.

Att ha sin familjs stöd betyder hur mycket som helst. Jag är så tacksam, de har varit med hela vägen. Mina söner som aldrig tvivlat på mina infall, mina arbetskamrater som aldrig tvivlat på mig fastän livet ibland är tufft emot mig. Mina vänner som ställt upp i vårt och torrt, ni vet vilka ni är.

Jag har varit med om så många nya möten och träffat många nya människor. Endel bekanskaper är kvar men många har passerat, skulle dock inte vilja vara utan någon av dem. Många har varit ren glädje och andra mindre roliga. Det har gett mig massor av insikt i mig själv och lärt mig så mycket om mig själv. Man utvecklas och växer som människa hela tiden. Vid ett fall som man aldrig tror att man ska resa sig ifrån, så överraskar man sig själv med att komma igen hela tiden. Man blir starkare för varje gång men också ödmjuk inför livet och ödet. Man lär sig att hitta glädje i det lilla och enkla.

Året som passerat har gett mig så mycket glädje och lycka blandat med otroliga upplevelser som jag aldrig trodde jag skulle få vara med om. Man blir överraskad hela tiden över vad som väntar runt knuten.

Stor sorg och oro när någon som står en nära möter en livshotande sjukdom,  med allt vad det innebär. Denna person har vissat en otrolig kämpaglöd och lärt mig ta vara på livet och att kärleken betyder allt. Nu hoppas vi att vi är klar med den resan om inget annat för hennes skull.

En annan person i min närhet kämpar i sin egen värld i väntan på en nystart. Han har gett mig livsglädjen och tron på mig själv. Vi har kommit varandra så nära, en person med större hjärta finns inte. Vi har delat det som varit och nu väntar vi på något nytt. Som jag hoppas vi ska få dela.

Jag är absolut inte bitter, det som varit har varit, det kan bara bli bättre obotlig optimist som jag är. Något som jag upptäckt är att allt måste få ta lite tid. Man har inte lösningen till allt direkt, utan man ska sova på saken. Det har blivit ett favorit uttryck, hjälper inte alltid men ofta.

Jag önskar er allt gott och var rädda om varandra. Behandla och möt dina medmänniskor som du själv vill bli bemött. Det tror jag man kommer långt med.

Ha de´gott

Tack o hej leverpastej ;)